En solig och fin helg i en annan ankarvik

Efter två härliga dagar och nätter i viken vid Sagres tog vi upp ankaret för en resa på ca 20 NM österut. Vi sa hej då till besättningen på S/Y PIGA som legat ankrade intill oss efter deras resa från Sines på torsdagen. Vi kommer träffas igen, redan i slutet av nästa vecka i Lagos.

Dagens tur började med en underbar segling, vi konstaterade att det var länge sedan vi kunde segla ordentligt. Men som alltid – underbart är kort. Efter knappt en timma dog vinden och det var bara att starta motorn. Trôkigt som en göteborgare skulle ha sagt, men vi fick ändå en härlig och varm dag på havet. Det är fina vyer när man färdas längst Algarvekusten och vinden är betydligt varmare än vad den har varit på Portugals västkust.

Vi bestämde oss för att fortsätta en bit förbi Lagos eftersom vi ville titta på några andra hamnar. Lagos kommer vi att lära känna ordentligt eftersom vi kommer att ligga där hela vintern.

Vi gick till Portimão där det finns både en bra hamn och bra ankringsmöjligheter på ett par ställen. Det första stället vi tittade på låg strax efter att vi hade passerat marinan men när vi väl var där tyckte vi inte att det var särskilt mycket utrymme att ankra på. Vi gick tillbaka och släppte ankaret i området strax innanför hamnpirarna, vilket många andra också hade gjort. Under eftermiddagen fylldes det på med ytterligare ankarliggare men det fanns plats för alla.

Vi valde en plats ganska långt in och vi var nyfikna på om vattnet skulle räcka till under kölen vid 21-tiden då vattnet skulle vara som lägst. Det skiljer drygt tre meter på låg- och högvattnet här. Till lunch blev det en god sallad i NOSTRA innan vi sjösatte Mr Highfield för att försöka bli av med tre soppåsar. Vi tog sikte på marinan och efter några försök hittade vi ett ställe. Planen var att navigatören skulle slänga soporna och kapten skulle hålla grinden på insidan så det gick att komma tillbaka, men icke sa Nicke. Normalt sett brukar det vara en knapp på insidan för att öppna dörren men i den här marinan behövdes det ett kort även för att komma ut 😅. Efter att ha rivit oss i huvudet ett tag kom en portugisisk kille fram och frågade om han skulle hjälpa oss ut. Tusen tack! Soporna hamnade på för dem avsedd plats och både kapten och navigatören kunde lugnt kliva i gummibåten igen. Nu var det dags för nästa projekt och det var att leta frukostjuice till kapten.

Via Google Maps såg vi att det skulle finnas en supermercado i närheten av stranden vid inloppet. Väl där hoppade navigatören, tillika hoppilandkalle, av på några stora hala 😱stenar intill en mur och tog ”apostlahästarna” upp till butiken. I butiken var det mest vin, sprit, vatten och solkräm men just äpplejuice som kapten önskade sig fanns lyckligtvis. Navigatören som var nöjd med att ha löst uppgiften kom precis tillbaka till Mr Highfield när kapten blev tillsagd av en strandkille att där gick absolut inte att dra upp en gummibåt vilket kapten precis hade gjort. Bra hej då, inga problem vi drar direkt 💨.

Tillbaka i NOSTRA njöt vi av en varm och solig eftermiddag och kväll. Vi kunde konstatera att vattendjupet aldrig blev lägre än 3,2 meter vilket räckte gott för NOSTRA. Däremot var det spännande att titta på hur båtarna beter sig när man har ankrat i strömt vatten, ibland glider de över sitt eget ankare och ibland går det åt andra hållet.

Vår danske ankargranne rodde förbi och vi bytte några ord. Han var från danska västkusten och hade varit ute och seglat i tre år. Han hade den minsta båten i ankarviken och hans gummibåt var minimal men han var nöjd med livet. De första åren hade han spenderat i Sverige, Norge, Tyskland och Nederländerna men nu var han på väg söderut. Vart han var på väg och och när han skulle fortsätta berodde på dagsformen.

Själva stannar vi här i viken ett par nätter innan vi går in i marinen. Vinden ska öka och de varnar för kraftigt regn i början av nästa vecka och då vill vi ligga väl förtöjda i en hamn.