Meterora – en gudomlig plats få flera sätt

På Valborg lämnade vi kojen klockan 06.00, vår plan var att starta bilresan vid 07.00. Natten hade varit fuktig så det blev att torka av Mr Highfield innan vi kunde ro in för att dra upp honom långt upp på stranden.

Kvart över sju startade vi bilresan som skulle ta cirka tre timmar. Vi hann bara köra knappt två mil innan en varningslampa började lysa för obalans i däcktrycket 😅. Efter en stund startade ett ihållande larm så det vara bara köra in till kanten för att se om vi hade fått punktering. Alla däck så okej ut men när navigatören skulle titta om det fanns ett reservhjul i bagaget låg där en upppackad 12-volts luftkompressor, hm problemet var tydligen inte nytt. Vi fyllde ett av framhjulen men för att vara på den säkra sidan stannade vi på den första bensinstationen som dök upp för att fylla både luft och bensin.

Vägarna till Meteora var betydligt bättre än var vi trott. Första halvan av resan var det motorväg med totalt tre vägtullar. De sista 10 milen gick ”kringelikrokigt” över bergen. Strax innan 10.30 var vi framme vid området för klosterkomplexen, så annorlunda och så fint.

Meteora betyder ”upphöjd över jorden, svävande hög” på grekiska. Klostren byggdes under 1300-1500-talet. Som mest var det 24 aktiva kloster i området och klosterlivet var aktivt fram till 1600-talet. Idag är sex av klostren fortfarande aktiva, två av dem är nunnekloster. Under tiden för byggnationerna saknades det både vägar och trappor upp till klostren. Allt material och alla människor fick antingen hissas upp eller transporteras upp via stegar. Det var först under 1900-talet som klostren blev mer lättillgängliga med vägar och trappor men fortfarande används det linbana för transport av material till ett par av klostren.

Vi valde att starta med att besöka klostret Agios Stephanos, Sankt Stefansklostret, som bombades svårt under andra världskriget. Klostret var helt övergivet fram tills 1961 då några nunnor flyttade dit och allt eftersom har klostret renoverats. Nu är klostret återuppbyggt och det har väldigt vackra trädgårdar och fina gårdar. Sankt Stefansklostret är det mest sydliga klostret och ligger på 528 meters höjd.

Vi hade läst att både män och kvinnor ska ha täckande kläder över knä och axlar så vi hade klätt oss efter den klädkoden. Trots det ombads navigatören att knyta på sig ett skynke över underdelen. Hm, 🤔 nunnorna kanske inte ens kan se ett påklätt ”klys”.

Därefter antog vi utmaningen att besöka klostret Agia Triada, den heliga treenighetens kloster. Klostret ligger väldigt spektakulärt på en gigantisk klippa på 535 meter. Fram till i början av 1920-talet kunde man bara ta sig till och från klostret med hjälp av repstegar och korgar. 1925 byggdes det trappor vilket vi var tacksamma för. Trots det blev promenaden ganska utmanande. Agia Triada var ett av det fattigaste kloster i området och som mest bodde det 50 munkar där, i början av 1900-talet sägs det att det bara fanns fem munkar kvar.

Efter att ha pustat ut efter promenaden ner från Agia Triada och tillbaka till bilen valde vi att köra vi norrut och tittade på de övriga klostren på distans. Hela området var magiskt vackert.

Innan vi lämnade området valde vi att fortsätta cirka sju kilometer norrut för att luncha på ”The Eagle Nest” en restaurang på knappt 1000 meters höjd. Där åt vi en god lunch innan vi vände färden hem till NOSTRA igen.

Efter att ha lämnat tillbaka bilen och promenerat uppför, uppför och uppför tillbaka till Karbouno Beach tyckte vi att vi var värda en ”gångare” på restaurangen. Därefter tog vi Mr Highfield hem igen.

Efter ett välbehövligt kvällsdopp avslutade vi kvällen med Bougiourdi (bakad fetaost) och varsin Ceasarsallad på restaurangen. Kvällen var magisk när vi rodde tillbaka till NOSTRA och vi var väldigt nöjda med dagen.